Alltså... vi ska ju gifta os. Jag har ju sprudlat ut det till ALLA som jag i stort sett mött eller inte mött. Till alla som kommit i min väg. Ex till samtal som ringt in till vår växel på jobbet:
- Tjena X heter jag och ringer från "P-Företaget", hur e läget?
- Jo tack bra.... planerar bröllop så allt är på topp.
- Åh, va kul, grattis. Vill du koppla mig till Y är du snäll.
Eller igår när postgubben kom med post till mig hemma. Det var paketet med paraplyet som jag bloggat om tidigare. Från festingen.se.
- Åh äntligen..... *jag lyser som en sol*
- Jag måste ju erkänna att vi på posten är relativit nyfiken vad som kan finnas i *skrattar* (Paketet hade en form som kunde gissas vara det mesta :-) )
- Jasså... tyvärr inget smaskigt. Bara ett paraply. (och så sliter jag upp paketet för att visa) Du förstår... vi ska gifta oss den 7 juni.
- Jasså! Men då får jag ta och grattulera. Och så kör han vidare.
Eller när datasupporten sittandes i huvudstaden loggar in på min PC på jobbet för att ställa ett problem till rätta så ber han mig om ursäkt för besväret.
- Helt ok för mig. Du förstår jag tar allt tillfällen till att planera på mitt bröllop som går av stapeln den 7juni!
Eller i fikat på jobbet:
- Är det ingen som vet av nåt bra band vi kan hyra? Nå som vet någon bra fotograf?
Det mesta som flurerar i min hjärna är ju vad jag pratat om.
På Ljuspartyt:
- Dom här vore ju jättefina på vårt bröllop....
Reaktionen på en grupp tjejer: - Men åh...ska ni gifta er? När då? Va kul....osv osv...
.... och så håller jag på. Jag är ju LYCKLIG! Det är ju en stor händelse i mitt/vårt liv!
Så igårkväll:
Jag är ju nyfiken på hur folk har "reagerat", vad de sagt osv. Både vänner som vi känner tillsammans men även de som finns i "hans liv". Ni förstår.... av ren och skär nyfikenhet! Då kommer det fram att min blivande man inte berättat på jobbet??!?!?!?! Vi gifter oss om ca 6 veckor!!!!!
Behöver jag tillägga min måttliga besvikelse? Hur i hela friden har han kunnat undgått att inte nämna detta på ex fikat? Eller på den vardagliga frågan: - Tjena hur e läget? *ööööööhhhh* Varför inte svara: Jo här vankas bröllop serru...... Om inte annat för att få dela sin glädje med andra. Sprida kärlek lixom.
Faan jag har ju till och med NÄSTAN berättat det för en poliskonstapel då jag blev stannad för blåskontroll. Men då övervägde jag och slutligen höll jag tyst. Men hade jag varit ensam i bilen - ja då hade jag fasiken berättat!
Kanske är det JAG som inte är normal.... Njäää, så är det ju inte!
;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha! Låter som fullt normalt och väldigt "kvinnligt" beteende. Precis som din mans låter som en typisk mans då ja... =)
Jag är precis likadan vännen!!
PS...Nu ska jag hälsa på här VARJE dag i fortsättningen!
Tack för den gulliga kommentaren på min blogg, den gjorde min dag! Kul att jag kan inspirera och ser att du också är i renoveringstagen och dessutom har småbarn, så intressena är ju helt klart gemensamma.
Lycka till med det stundande bröllopet, skall bli kul att följa din planering. Själv är jag gift sedan snart 8 (!) år tillbaka men önskar jag kunde göra om det (med samma man såklart) för att det är så roligt med fest!
Kram P.
Skicka en kommentar