I morse klev jag upp först av alla. Som i rutin sattes lincerna in i ögonen och därefter utfördes resterande morgonbestyr. Jag väcker lillpigan som flera morgnar nu vaknar med fötterna på huvudkudden - som Pippi långstump?? Men det trivs hon med....
Sonen kommer uppsläpandes med trötta ögon och så är morgonen i full gång.
I badrummet står J mer eller mindre vaken. Jag går in och tar fram linsburken. Kollar försiktigt i den och konstaterar högt:
"Men va konstigt, här ligger inga lincer. *suckar högt* Va har jag gjort med dom nu då!!!!"
J tittar åt mig men säger inget.
Så tittar jag ut genom toalettdörren... blinkar lite med ögonen... och fortsätter:
"men...få se... dom har jag ju redan på mig????"
J tittar på mig igen men säger inget.... snäll som han e. Men jag VET vad han tänker. :-)
Ännu en bekräftelse på att jag nog behöver psykhjälp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är också snäll, så jag säger inte heller något... *skrattar elakt* ;-)
Skicka en kommentar