3 DAGAR!

S T R E S S A D ! ! ! ! !
Shit... det tar på krafterna att planera ett bröllop. Framförallt sitt eget, kanske :-) Men nu är det så nära och allt bara pirar och jag är nog lite av en sån där hispig brud. Jag är verkligen den som alla kollar av med och som har kontroll på allt som jag kan kontrollera. Alla beslut som jag kan och får besluta om går via mig. Vilket känns skönt för mig såklart :-D

Igår var vi och hämtade kläderna. Brudklänningen syddes in och nu sitter den som ett smäck. Oturligt nog hann jag inte få underkläderna som jag beställde (se ett något tidigare inlägg) men idag har jag fått dom och ikväll blir det till att se om det går. *hoppas*
Inatt satt vi uppe till midnatt med festhäfterna. "Bara" framsidan men bara den tog sin tid. De är nu lämnade till värdinnan som ska montera ihop dom med självaste innehållet. Det ska bli kul att se vad hon hittat på... vilka sånger....bilder.... En översakning :-)
Bilen är bokad. En vit... märke? Vet inte. Men det finns inget annat alternativ så den kommer bli jättebra. (*måste ju det*)

Så här lät en konversation med barnen vid kvällsfika härom kvällen. För att förbereda dom så mycket vi bara kan så har vi muntligt gått igenom själva akten med dom...ett par gånger iaf. Dessutom har vi ju varit där och provgått altargången....
Jag - "blablabla... och så går ni först in, sedan kommer "tärnan" och "bestman" och sist kommer vi...."
Sonen - " Va! Men jag tänker inte går först!
Jag - " Njä, men ni går inte först... prästen går först men sedan går ni. Och bänkarna kommer ju vara fulla med männsikor som sedan ska var med på festen. Och kanske några andra också."
Sonen - " Va! Nä! ... *lite smått i panik* ... Kommer det att SITTA folk där! Ja jag kommer iaf att DUCKA!"
Jag - " *!?!?!?!* Va, nä men det kan du inte göra... Ni ska ju gå i gången ända fram och vill du så kan du sätta dig med mormor där framme."
Sonen till Lillasyster - " Visst kommer vi att DUCKA?" Nickar frågande.
Lillasyster -"Jaaaaaa....... Det kommer jag"
Shit pommfritt! Hur kommer det här att gå??? :-) Det är här nervositeten ligger hos mig. Hur barnen ska vara i kyrkan. Där har jag verkligen ingen kontroll över dom. Jag kan ju bara snällt stå där framme och följa med i programmet. Hur skulle det se ut om jag satte av efter dom i brudklänningen och allt.... Brudgumen kanske tror att jag försöker smita undan... *skrattar*